|
23.10.2008
Sanningen
kontra Carin Nilssons upplevda verklighet
Jag har här på min hemsida noggrant redogjort på vilka
grunder en enhällig Biblioteks och Kulturnämnd beslöt att
erbjuda Bergslagens Hantverk 40 000 i bidrag för att bedriva
verksamhet hösten 2008 och avslå Föreningen Mor
Oliviagårdens ansökan på en kvarts miljon…
Min avsikt har varit att
förklara nämndens överväganden och givetvis inte att svärta ner någon
enskild person. Det här med svartmålning är Carin Nilssons upplevelse av
verkligheten, inte sanningen.
Jag kan känna mig som
Sancho Panza i strid med väderkvarnarna inför alla sakfel och elakheter i
Carin Nilssons insändare från den 22 oktober. Men, hur bemöter man en
helsida med osanningar utan att gräva ner sig i alla detaljer? Omöjligt!
Min tes blir att
sanningen och Carin Nilssons upplevda verklighet är två helt skilda saker.
Jag vill belysa denna min
tes med tre exempel tagna ur hennes insändare, där sanningen och Carin
Nilssons upplevda verklighet drastiskt skiljer sig åt.
Teater Hialös
Jag förstår inte alls vad det är för summor du vimsar runt med i din
insändare. OM det saknades 800 000 kronor redan på Bengt Lundahls tid,
varför i herrans namn fortsatte nämnden då att ge teatern bidrag år efter
år? Ditt resonemang faller på sin egen orimlighet. Eller är det teaterns
konkurs du menar? Sanningen om Teater Hialös konkurs kan jag berätta:
Efter fyra oerhört
arbetsamma, men både kvantitativt och konstnärligt lyckade år, mobbades jag
ut och teatern drevs i konkurs av den nya ”kollektiva ledningen”.
Konkursen slutade på
120 000:-. (Då skall man veta att konkursförvaltaren tog ca 75% av detta
belopp, som ersättning för sina kostnader!)
Man skall också veta att
andra hälften av Landstingsbidraget på totalt 1,2 miljoner, skulle betalas
ut inom två månader. Det handlade med andra ord om ett temporärt
likviditetsproblem. …men den ”nya kollektiva ledningen” drog i okunskap ner
teatern i konkurs.
Teater Hialös kommunala
bidrag var på 700 000 kronor. Vår omsättning var på över 3 miljoner. Vi hade
tio heltidssysselsatta och totalt 33 anställda under längre och kortare
perioder. Vi var en betydande arbetsgivare i kommunen.
Värt att veta är att vi
var dubbelt så stora på den ”Blekingska teatermarkanden” som dåvarande
Kronobergsteatern. När det gäller det konstnärliga resultaten kan jag
referera till recensioner i ex. DN eller vår medverkan vid Riksteaterns
Teaterdagar i Hallunda, (vi var en av sju teatrar i landet som fick
representera ”den nya teatern” .
Dessutom, kära Carin, var
det JanAnders Palmqvist som var ordförande i nämnden när Teatern drogs i
konkurs 1994, det var efter Bengt Lundahls tid.
Slavsk projektet
Mer än 100 000 kronor i projektpengar via Forum Syd!
Det blev resultatet för
Mor Olivagården av den ansökan jag skrev åt dem. Min arbetsgivare
Östersjöinstitutet fick dock aldrig betalt för mitt arbete! Jag har kvar det
elaka brev Carin Nilsson skrev, för att hon ville slippa betala
överenskommen ersättning för mitt arbete. Men i det brevet använder hon helt
andra argument för att slippa betala, än de osanningar hon nu beskriver i
sin insändare. Finns det kanske flera olika verkligheter för dig Carin?
Stormöte på
Vesperklockan
Det var där jag första gången förstod att stiftelsen tog ut ca 85 000:- mer
i årshyra än sina direkta driftskostnader. På min fråga tvingades Carin
Nilsson medge att hon låst ut Bergslagens Hantverks tre anställda från Mor
Oliviagården, trots att de betalat hyran!
Jag har frågat några av
dem som medverkade på mötet, om deras minnesbild var att jag skällde ut
Carin Nilsson och att jag var eldröd i ansiktet?
Men nej, ingen av de jag
frågat har upplevt mitt agerande så, bara Carin Nilsson.
Sanningen
Jag undanber mig fler påhopp som utgår från din högst egna verklighet Carin
Nilsson. Du måste sluta att fokusera på mig som ”den onde”.
Sanningen är att en enig
Kulturnämnd beslöt att INTE bevilja Mor Olivagårdens förening en kvarts
miljon i bidrag för verksamheten 2008.
Hälsningar Håkan
Robertsson
|
