Teater som vi vill
ha den
.
l
William Shakespeare -Som ni vill ha
det -Översättning: Göran O Eriksson Knut
Hahnskolans teaterelever och Teater hela
livet -Regi, scenografi och
kostym: Esteteleverna under ledning
av Teater Hela Livet Ulf Fembro, Johan
Westermark, Viktoria Rosén och Dimitri
Latorre -Musik: John Säbom och Ulf
Fembro -Affisch och foto: Eugen
Pritzkau
Bland mygg, blåbärsris och under susande
tallar och bokar premiärspelades Shakespeare i Brunnsparken
denna Kristi himmelsfärdsdag. Brunnsparken i maj är paradisisk
och ungdom och vår hör ihop.
Det är eleverna från
det teaterestetiska programmet på Knut Hahnskolan som under
ledning av Teater Hela Livet framförde en av William
Shakespeares mest omtyckta komedier Som ni vill ha det. Och
livat blev det.
I pjäsen förekommer ett galleri av
hans mest omtyckta karaktärer som Narren Proba, den sorgmodige
Jaques, herdeparet Silvius och Phebe och många fler. Stycket
är en herderomantisk förväxlingskomedi även med djupdykning i
allvarliga ämnen som livet, åldrandet och döden. Och så
kärleken förstås.
I rollerna som de båda kusinerna
framträder Kim Lind och Marlena Fagberg. Deras pappor spelas
båda av Ulf Fembro och i övriga roller ser vi Josefine
Svensson, Jonas Källgren, Alexander Braune, Birgitta Sabel,
Emma Fransson Forss, Angelica Nilsson, Johan Westermark och
Dmitri Latorre.
På Shakespeares tid spelades alla
roller av manliga skådespelare. Men i Som ni vill ha det
skojar Shakespeare till det rejält, när den unga Rosalind klär
ut sig till man. När mannen som spelar kvinnan Rosalind har
klätt ut sig till man, blir en ung kvinna kär i honom. Eller
är det i henne hon blir kär? Och varför säger Rosalind i
epilogen: "Om jag var en kvinna..."
När Rosalind
blir bortkörd från hovet av grymme farbror hertigen tar hon
sin kusin Celia med sig och beger sig ut i skogen för att få
återse sin landsförvisade. Förklädd till pojke möter hon där
sin älskade Orlando och låter honom uppvakta henne, som om hon
vore hans kära Rosalind.
Föreställningen börjar vid
direktörsvillan i nationalromantisk flagnad för att senare
förflyttas ut i skogen ackompanjerad av koltrastsång och
susande vid i tall och bok. Visst är det roligt och med
synnerligen rapp dialog.
Det är unga amatörer, som
spelar ut i fin samklang med mer rutinerade skådespelare som
Ulf Fembro, Johan Westermark och Dimitri Latorre. Det är
djärvt att spela i skogen med problemet att höras för alla
ljud, men jag tyckte ändå att dialogen gick fram. "Är inte
själva skogen mer fri från faror än det hätska hovet?" Myggen
var dock hätska, myggmedel rekommenderas.
Det blev
en bra och rolig föreställning, ett resultat av ett givande
samarbete mellan länets fria teatergrupp Teater Hela Livet och
teaterutbildningen på Knut Hahngymnasiet. Det var dock svårt
att hitta spelplatsen, om man inte är så väl bevandrad i
Brunnsparken. Vår fotograf lyckades inte. Lars
Fryksén
|